soysofie

children at play.

Men riktigt cool ser hon ut.

i the Hamptons. Wiiii!!

men det var sa ljust att det helt enklet inte gick halla ogonen oppna. Detta var den basta av 25 bilder... Illa.

men det var sa ljust att det helt enklet inte gick halla ogonen oppna. Detta var den basta av 25 bilder... Illa.

in till klubben, en stracka pa 10 meter. Resulterade i denna snygga hairdo. Har med Carl som regnet inte lyckades bita pa.

checking out the waves. Redan lite skraj har.

lite lulliga pa Hampton Bay Diner efter en svettig kvall pa Dune i Southamptons.
Har haft en helt underbar helg, valdigt lugn och skon. Mike bjod med mig till hans foraldrars hus i west hamptons. Ett helt fantastiskt hus vid stranden med en underbar tradgard och allt som hor en Hamptons villa till. Fredagen bojade i city, eller well i Park Slope, BK, med en konsert. Mike ar producent och ett av hans band Queen Killing Kings spelade. Jag hade fatt en skiva en vecka innan sa jag hade lyssnat in mig lite. DOM AR SA BRA!! En ny favvo. Alskar att ga pa konserter och upptacka nya band. I torsdags var vi och sag Fake Blood, grymt bra. Pa samma spelning dansar en grym dansare, jag borjar prata med henne och det visar sig att hon kanner min kompis Ylva i Paris och att hon dejtar min exroomie Dennis fran Barcelona. Its a small world. Verkligen. Nar jag traffade Mike tex. Dagen efter vi forst traffades ringde han och sa, du kanner min basta kompis. Mike bor i LA sedan tva ar, men visade sig ha vaxt upp med min kompis Carl har i NYC. Telma har dejtar Carl. Ha. Small world. Sa nu har vi hangt en hel del, himla kul.
Jag blev medbjuden att kolla pa US Open dit Mike hade en extra biljett med det var varit sa regnigt och lerigt sa vi avstod, kollade pa tvn ist. Sa kul for iom alla uppehall hann plubliken bli ganska toxicerad och hogljud. Nar Tiger svingade en ganska taskig sving horde man en karl i publiken ropa "Tiger I'm going home". Haha..
Tog en cruise till stranden och checkade vagorna och alla otroliga hus, sedan till det lilla samhallet for kaffe och margaritas. Pa kvallen motte vi upp med vanner och drog till Trata och senare till Dune. Var helt packat pa bada utestallena trots hallregnet. Hade riktigt riktigt kul.
Sondagen borjade med en fantastisk frukost och sen off to the beach. Var varmt och skont tom sol, vi var SA redo for surfing.
Fick en 2 min surflektion av Mikes bror som ar surflarare i LA. Telma borjade. Holl pa ett bra tag. Tills en vag stal bradan och skickade tillbaka den rakt i Telmas ansikte. Hon har nu en rejal blatira stackarn. Hah, men vad vi skrattade. Inte Telma men Mike Josh och jag. Sen var det min tur. Jiha, kom upp tva ggr!!! Sa JAKLA kul! langtar till nasta gang...

Var farsdag igar sa efter surfingen akte vi tillbaka till huset och placerade Mike vid grillen. Familjen hade ett 10tal gaster over, vi minglade runt och insag igen hur mycket jag saknar familjeliv. Inte bilda familj sjalv, utan just att komma samman, mamma o pappa, mia o manssan med lilla m och b och c o johan och Stina och ALLA. Ush. Flytta hit allesammans. Nu. BUMS.

Laddar upp en bildkavalkad igen, saknar er alla sa mycket. Men damn jag mar bra har och lever verkligen livet. C'EST LA VIE!! Som Berggren skulle sagt.
xoxo

var det inget fel pa.

bla the row boat.

Boardy Barn, det sunkigaste mest redneckiga stalle du nagonsin kan forestalla dig. Huh. Men en jakla kul upplevelse. Fick en ol over mig efter en minut. En minut senare, en till. Var bara att ta seden dit man kommer och skita fullstandigt i allt och klunka ol och inte bry sig om du spiller lite granna. Cotton Eyed Joe spelades for ovrigt x antal ggr. Lovely.

Dom har tom reserverat en parkeringsplats till dig!!

njuter av livet och asynen av Bens byxor.

men lika glad for det ar ja.

Blev efter denna tur tilldelad smeknamnet the birdnest. Mycket smickrande.

som overtraffade alla forvantningar. Pa ett helt galet bra satt. Kan inte ens borja redogora for helgen sa intensiv den har varit. Sammanfattningsvis kan jag saga att den borjade kulminera redan pa fredagskvallen nar vi kom fram. Vi tankte, det kan inte bli battre, galnare, varre, roligar an sahar. Denna kulm fortsatte HELA helgen och pa mandag eftermiddag, i Hampton Jitney bussen hem, forsokte vi smalta alla intryck vi fatt. Vi smalter fortfarande... 400 bilder talar for sig sjalva, har ar ett axplock.

(Behover jag saga hur lycklig jag ar att Telma ar har?!)

Oyster bar i GC hanns med.

men för stunden kändes det helt rätt vad vi tyckte om My man Lars.

för hästkapplöpning på Belmont Stakes. Of we went i denna limosin buss. Var en helt fantastiskt rolig dag, vann dock inga pengar.. Suck. Satsade allt på hästen med rosa jockey och namnet "my man Lars", kunde ju inte bli annat än vinst tänkte jag. Fel. Efter en heldag med rose och hästar åkte vi tillbaka till nyc och mötte upp mamma och pappa för koreansk bbq, himla gott. Sedan vidare och välkommna Dallas och gå på konsert. Låååång dag med andra ord, men himla härlig.

Med våra grymt heta födelsedags brillor.

När jag var i London själv första gången (14 bast det var sååå cool) tog jag 1000-tals turistbilder. På varenda jäkla bild fastnade en engelskman med taskig tandrad eller en röd dubbeldäckar buss. Här i NYC är det helt omöjligt att ta en bild utan att en gul taxi hamnar någonstans i bilden. Gula taxisar är överallt. Bokstavligen överallt. MEN en sak som slagit mig är att för varje gul taxi går det en eller två svarta Cadillac Escalades/ Range Rovers/GMC´s. Dessa gigantiska SUV´s tar över nyc. (Det var btw en sånhär rackare som rammade in i mig för ett par veckor sedan. Grämer mig fortfarande att jag inte tog tantens nummer och gjorde en grej av det. Lawsuit måste man ju ha prövat på när man bor i usa kan tyckas.) Detta getingmönster av bilar i NY är ganska cool tycker jag. Inte miljövänligt för fem öre, men på något sätt en levande storstads arkitektur. 

Liten fotnot, det är en sådan här bil som kör mig och min miniatyrer till skolan varje morgon. Känns lite, nja, onödigt. Mike har en likadan bil fast utnyttjar den lite bätte. 10 pers fick vi in i lördags och party-cadillacen var ett faktum.

.. är att gå upp utvilad efter en mysig tjejkväll med sushi och rosé, se att magen är någorlunda platt och hyn helt ok. Dra upp gardinen och se nyc utanför fönstret, gå till köket och passera min nya 42tums flatscreen tv, le lite löjligt när jag ser den. I köket, öppna kylskåpet och ta ut en oöppnad tropicana orange juice. Öppna den, hälla juice i ett glas med is och dricka perfekt kyld juice. Men här kommer den skönaste känslan rubriken syftar på: att KÄNNA juicen rinna ner i strupen och fortsätta ner i bröstkorgen och i magen. Finns inget skönare. Det inträffar så sällan, så när det väl händer, den där rinn-känslan, upplever jag en sorts lycka. Ett bevis på att jag finns och lever, jag KÄNNER i min kropp, att jag finns. 
Att sedan prata med bror, Telma och Asdis på skype, att få två fina texts och fina kommentarer på facebook innan kl 11am är en ganska skön känsla det med.
Sen att L, den jag vill höra från mest av allt och alla just nu inte hör av sig sätten en viss damper på min dag. Min dag som skulle kunna varit så fin, förstörs till viss del av honom. Det är trist tycker jag. Att en person kan påverka så mycket, skapa så många känslor och förvillning bara genom att inte höra av sig. Nej det är inte okej. Nu, duschen och iväg och ta tag i denna dagen. Just idag är jag stark. Just idag mår jag bra. Ha Kenta skulle kunna rädda världen.
xoxo

kolla på dom. Skulle ni säga nej till dessa hundögon? Eller är det mördarblicken som gör att jag känner mig tvungen att hosta upp 1 dollar för dragspelssång?

alltid när en hemlös eller en musikant går på min vagn på subwayen svär jag för mig själv. Helvete, varför MIN vagn? Hela jävla tiden. Alltid MIN vagn. Kan ju vara trevligt med en trodelutt men inte en tandlös gravid gråtandes hemlös. Grejen är ju den att jag inte KAN säga nej till en hemlös, och jag uppskattar ju tom musikanterna i den grad att jag VILL ge dom en dollar eller två. Men detta ruinerar mig. På riktigt. Åker sub minst två ggr om dagen och som jag sa, ALLTID min vagn. Detta är ca 4-5 dollar om dagen, varje dag. 5x7 är 35 dollar på en vecka, det är en femte del av min lön?!!! EN FEMTEDEL. Så jo, jag svär utan dåligt samvete, helvete.

Idag efter att ha lämnat ungarna i skolan powerwalkade/joggade jag upp från 45th and 1st till parken, sen heeela vägen upp till reservatet för att varva över till west side och hem. Så skönt och tanken som slår mig är, VARFÖR gör jag inte detta varje dag? Fy jag skulle ju vara SÅ vältränad och det är inte ens jobbigt, bara skönt och kul. Parken är smockfull av löpare och walkare och jag får så mycket energi av att höra fågelkvitter och andas något renare (who´m i kidding?) luft. Ja tre ggr i veckan kan väl bli mitt mål? Väl hemma inser jag att jag blivit utelåst av mig själv. Eh. Svettig och flåsande ner till lobbyn. I detta fallet är det faktiskt HIMLA bra att ha doormen som efter 1 sek slungar fram en ny nyckel. Tackar man tackar. Nu frulle och dusch, sen kaffe med Jiye.

siktet inställt på Sushi drog vi från baseball matchen till west village. Mötte upp med Carro och P och Rosé och Sake. Åt spicy tuna with crunch och eggplant med extra mycket ingefära och wasabi. Knäppt hur smaklökarna förändras. För ett år sedan kunde jag inte ens lukta på wasabi, titta på ingefära, föreställa mig fisk i min mun, ens smutta på misu soup. Visste inte ens vad Edamame var. Efter Laur introducerade mig till tuna har jag blivit fast. Jag ÄLSKAR sushi. Ha. Det trodde ni aldrig va?! Inte jag iaf. Blev för övrigt inget stopp på Aquavit i lördags, en annan gång. Eh, jäkla nyc boys. Blir så trött.

Idag åkte Asdis hem till Island. Jobbigt..
Själv åkte jag upp till spanish harlem. Jobbigt det med. East side är så ogästvänligt. Det finns EN subway, på Lexington, seriöst? Min kompis Patric bor på 5th och 105, därför måste man spatsera 3 avenyer och 5 blocks, eh. Ogästvänligt som sagt. Jag överlevde dock och begav mig hem vid 9 snåret med en flaska Syrah och mer sushi. Nu är jag lullig och ska ut på en promenix. Monday bloody monday.

..hoppas på att få platser bredvid ett par snygga karlar, ist blev det denna brunhåriga skönhet som satt vid min sida spelet igenom och svettades så kopiöst mycket att det skvätte på mig när hon ändrade sittposition. Himla trevligt. Hon hann trycka i sig två bägare LARGE french fries också. Behöver jag nämna att det var mycket pga mitt sköna sällskap vi begav oss till loungen?!

Igår var jag och Asdis på the Mets, nya arenan, VIP-tickets, life´s good. Vi var mer eller mindre helt lost spelet igenom och firade homeruns i loungen med mojitos och complementary cheesecake ist.

Vinnie´s line för hela kvällen.

hemma hos nyvunna vännen Mike. Mike är en äkta playboy, har den sjukaste lägenheten med Matisse målningar på väggarna och vy över hela midtown, cadillac escalade med sin chaufför och äger en sjysst club i Soho. Kul häng helt enkelt. I lördags efter middag hos min vän Vinnies familjerestaurant "deGrazia" drog vi till Mike för att försätta kvällen på hans klubb med burlesk show. Sedan vidare till Oneoak, surprise surprise. Fett röj som en säger.

där Laur har sitt loft. Bästaste området på heeeela manhattan vill jag våga påstå.

Miss Island (jorå Asdis är miss Iceland 2008) och jag gjorde Soho med varsin Jamba Juice i handen. Skulle gå och titta på Laurence loft som han håller på att renoverar, MEN det har varit så mycket strul för honom och nyklarna är fortfarande inte hans. Helt galet. http://manhattanresidential.blogspot.com/2007_05_01_archive.html
Next week som han sagt i de 6 veckorna vi träffats stackarn. Går dock inte så mycket brist på honom, han bor på Hudson Hotel så länge. Kan ju inte klaga direkt. Drog till little italy och sen cruise genom stan i L´s bil med pumpande hiphop, me lajki.

Fredagen var så himla kul. Asdis kom runt 8 tiden, Carro mötte upp en timma senare, sedan kom P. Bästa kvartetten åkte vidare till Rob och sällskap på Casa de Femme i west village. Rökte hooka och dansade med magdansöser. Vidare till Oneoak som var lika bra som alltid. Rob är former fotball player för Bostons New England Patriots och HELT underbar, bästa danssället man kan ha.