soysofie

GRATTIS GRATTIS SOFIE!
Whoho, idag är det min födelsedag, 23 år gammal. Kan ni begripa det mamma och pappa? Att jag förgyllt era liv i hela 23 år? Kommer ihåg för tio år sedan, då jag fyllde 13. Jag hade sån ångest för Björn och Mia började kalla mig för tooooonåring och fjortis. Jag var ju inte alls någon fjortis, 13 var bara en siffra och skulle inte alls föknippas med hur man var till sättet, för jag och Vanessa var inte alls som andra 13 åringar. Vi var SÅ himla mycket mognare. Hallå ällä?!
Hur som haver, solen skiner idag på min dag och barnen är lediga från skolan så började firandet med sovmorgon och långfrulle. Skönt. Om två timmar har vi playdate med lunch på ett av mina favvoställen, Alice´s TeaCup på upper east side, följt av bowling. Ikväll ska jag bjuda Jim och Isvari på tårta, sen möta upp med Paulina, Malin, Jiye och Dan och co för att gå och titta på Ben och des Roar som spelar live på the Annex ikväll. Happy bday to me again!
Hoppas ni alla mår bra och tänker på mig idag. Snart ska jag öppna min paket från moms och pops. Jippie. Grattis Sofie igen!! Ok, nu ska jag sluta vara så självgod och gå in på facebook och se om Mia kommer ihåg mig idag ;)
Massa kramar!!!

Estoy en mi apartamento ahora, esperando.. Esperando, porque hoy es mi primera dia en mi escuela nuevo, NYU. Yo no se exacto donde mi classe es, pero yo se que casa, es el Woolworth Building. Pero Woolworth es un casa muy grande, buena suerte Sofie encontra mi classe!
Muy bien, actualiza mi dia y la fin de semana esta notche.
HASTA LUEGO GUAPOS!!!
Besitos.

A, hur typiskt är det inte? Att jag varit hemma en hel vecka med sjukt barn och läääängtat till helgen mer än någonsin. I vanliga fall går jag hellre ut och har roligt på veckodagarna, men nu såg jag innerligt fram mot helgen. Låter så skönt att säga, helg. Förknippat med ledighet, skratt, shopping, fika. Jag har tom ledigt imorgon bitti för jag att jobbat så mycket denna vecka. Vad får jag då som tack? Som ett härligt paket på posten? Ett virus. Ja men visst, ge mig det bara. Jag förtjärnar det säkert. NEJ, det gör jag inte. Igår när jag gick och lade mig mådde jag super, dansade tom ett par timmar i vardagrummet, med fönsterna som speglar, lyssnades på Dream Girls soundtacket. Taggade mig själv för i afton, valde ut kläder, rubbet. Så när jag vaknar imorse är det som någon dängt till mig med en hammare. Hela kroppen känns ihoptryckt, gör ont överallt, huvudverk som jag mirakulöst nog bara haft 1 enda gång sen jag kom hit. Jag feberfrossar, allt. Hujedamig. Oh well, lite skönt är det nu också. Men bara lite. Jag ligger nedbeddad i min varma säng, varmt theraflu the står bredvid mig, jag sparad´r lite pengar och outfiten kan jag ha imorgon. Har beställt pizza, laddat hem Sex and the city. Jag är redo för att vara sjuk helt enkelt, Klockan är 7 vilket betder  om jag går och lägger mig om 1,5 h får jag 12 h sömn. M, nu känns det bättre. Det enda som saknas är digestivechoklad. Men damer och herrar, det ska jag inhandla imorgon. Då bär det av till IKEA, för med 12 h sömn finns alla möjligheter till att jag är frisk och lycklig imorgon. Lite drygt att missa en kul kväll dock, vi hade så bra planer P, Asdis och jag. Fast, i denna sömnlösa stad är det skönt att kunna tänka: "Det är ju alltid något som händer imorgon i stället. Eller på söndag. Eller måndag."
På onsdag fyller jag år och det ska firas minsan! Ben och hans band des Roar har spelning, så det kommer bli en bra present, känner jag på mig. Plus att jag får öppna mitt paket från moms och pops. Yaj!
Så, skönt att få klaga av sig lite. Nu så mår jag mycket bättre. Lovar.
Slängköss på er.

Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur fort tiden går. Eller nej, inte nästan, jag blir rädd. VART tar tiden vägen? NY är som ett svart hål ibland som suger upp allt som kommer i hennes (NY´s) väg. Svisch så är du fast i en tidlös bubbla som samtidigt för dig framåt, men vart? Mina lediga stunder denna vecka har gått åt till att ta reda på just detta. Vart ska jag? Vem är jag? Finns det liv i yttre rymden? Typ. Nej, men att leta college för nästa semester har jag gett mig an på. Jag är nu helt säker på att jag vill plugga på Manhattan, NY, USA. Vad jag ska plugga? You tell me. Please, do so. Ta tag i mig, skaka om mig och säg åt mig vad jag vill med mitt liv, vad jag ska "bli". Vore för evigt tacksam. (Förutsatt att jag inte blir omskakad av någon med riktigt taskiga ambitioner.)

Veckan har varit bra, fartfylld. (Fart på svenska höhö.) Förra helgen var super, Pink Elephant visade sitt rätta ansikte och jag mitt sminkade och vi hade en underbar kväll. Lördagen gick åt till shopping och sviring igen. Blev en LES barrunda. Söndagen var helt perfekt, så borde alla söndagar vara. Sol, varmt, krispigt, klarblå himmel, bänkar fullsatta med kaffedrickandes människor, solglasögon ett måste. Yes, nu är vi på g! tänkte jag. Till snöstormen tog över på måndags kvällen.

I måndags gick jag på bio, Taken, inget bra.
Action, check.
Bra story, check.
Bra skådespelare, Hm, huvudperson check. men VAD höll hans 17-åriga dotter på med? Hon sprang hela tiden. SPRANG 5-meters sträckor. Sjukt irriterande.
Filmen var ok till de sista 15 min. Då var det som regissören kom på att "jävlar vi ska ju ha ett slut på filmen också", och snörde ihop ett slut som utelämnade 75% av filmens karaktärer och handling.

I tisdags gick jag ut med Ben, min polare sångaren i des Roar som jag bloggat om tidigare. Och går man ut med en rockstar får man anpassa sig. Nej, så vilt var det inte men kul kul kul. Började med middag i the Village på en superb mexikansk restaurang. Sedan blev det barrunda till två riktigt härliga barer. Sådana ställen man aldrig hade hittat till om man inte hade haft Ben som guide. Självklart avrundade vi sent på the Ward. Vore ingen riktig runda utan en Stella 4am. Tisdagens äventyr gjorde dock att jag var halvdöd hela onsdagen.. Men det var det värt. NYC sover aldrig och ibland för man låta sig dras med i detta svarta hål.

Dagen har spenderats med husarrest. Tara stackarn var sjuk idag i feber. Gav mig dock en bra anledning att  städa, laga mat, tvätta och vara allmänt huslig. Och blogga, givetvis, till eran glädje. Eller hur? So long vänner. Kramar.